Nu har det börjat, jag har bara inväntat den dagen men nu är den alltså här...

Dagar som denna då det mest regnar har man ju ingen lust att ta långpromenader. Och när man inte har lust med långpromenader har man ju heller ingen lust att börja tjorva och åbäka sig med barnvagnen upp och ner ur källaren. Så då brukar jag ta bärstolen och pojken i hand.

Oftast går det ju bra, han är rätt skötsam och brukar oftast lyssna när man ber han stanna. Men vissa dagar får han för sig att springa iväg och lyssnar inte alls. När han då stannar brukar jag prata ordentlig med honom om hur farligt det är och han brukar skärpa sig. Hittills har han faktiskt alltid hållit sig på trottoaren, så egentligen har det aldrig varit nån fara.

Men så har nu den dagen kommit då han sprang rakt över vägen.

Det har inte kommit en enda bil under hela promenaden för ovanlighetens skull, även fast det var en längre "kortpromenad" men givetvis gjorde det just då.

Han sprang alltså rakt ut framför en bil.

Men ni ska tro att jag var glad att det satt en kärring bakom ratten som kör så sakta att en vattensköldpadda hade kunnat kravla sig tvärs över vägen femton gånger innan hon nått fram de tio metrarna hon var från oss.

Så det var alltså ingen som helst fara egentligen.

Men han fick sig ett ordentligt förmaningstal kan jag säga. Man är ju lite förhindrad när man har Lillan i bärstolen att springa efter honom, så det är väldigt viktigt att han lyssnar när vi är ute och går här. Och det är ju normalt sett väldigt trafikerat.

Så nu blir det nog inte att gå ut och gå utan barnvagnen på ett tag, känns bäst så. Då vet man liksom var man har honom och att man inte behöver vara orolig för att han blir överkörd iallafall. Sen är det också en ganska bra markering, att sköter han sig inte får han stå på ståplattan.

Men det är jag inte, drack alldeles för mycket kaffe tidigare så jag är alldeles koffeinhög och stressad. Inte så glad med andra ord. Känner mig trängd och vill vara ensam, men det är inte lätt i en tvåa.

Det är för mycket ljud idag, för mycket rörelse, för mycket spring.

Samtidigt känner jag mig rastlös, men det finns ingenting att göra. Städade ju och det igår så det finns inte att göra, ingen disk ingen tvätt. Så jag sitter bara här vid datorn och väntar och väntar.

Känner mig helt omotiverad till allting.

Nu är det knappt nån idé att lägga Lillan på lekmattan längre, för det tar inte många sekunder så är hon nån annanstans. Hon rullar och snurrar och vrider och vänder på sig och ligger inte alls still. Hon är oftast någon helt annanstans än där hon ska ligga. Men nu låg hon faktiskt kvar och pillade på sin bitleksak så då passade jag på att fota henne:-)

Hon kan inte ta sig varken framåt eller bakåt ännu, men hon rullar för fullt och snurrar så hon tar sig ändå fram fort även om det kanske är mest planlöst. Hon kommer nog att bli ett riktigt yrväder misstänker jag!

Lillan ligger på golvet och tränar på sina höga toner. *Huvudvärk*

Pojken blir irriterad över det för att han inte hör tv:n och gnäller och tjatar. *huvudvärk*

Jag känner mig stressad för att pojken inte fått göra något vettigt den här veckan för att det bara varit pissväder. *Huvudvärk*

Jag är själv så vansinnigt uttråkad för att jag inte heller fått göra något vettigt den här veckan för att det är sånt pissväder. *huvudvärk*

Hunden har inte fått en riktig promenad senste veckan för att det varit sånt pissväder. *Huvudvärk*