Kanske inte riktigt men nästan.

Bjöd hit Ingela med sina barn på middag idag och tänkte göra GI-pizza. Pizza tycker väl alla barn om? Och joodå visst gjorde de väl de.

Så jag letade fram recept, om började sen, ja eller sent kanske man också kan uttrycka sig. Fick ju vänta ett bra tag tills Älsklingen kom hem med jästen och gästerna satt redan och väntade. Men bättre sent än aldrig brukar man väl säga?

Nå så när degen jäst färdigt, och jag kavlat ut den på plåtar så la vi på fyllning och sen skjuts in i ugnen. När den äntligen var färdigt så hände något makabert!

Eller ja så makabert var det kanske inte, bara otroligt klantigt, men det var skoj att få använda ordet iallafall. *blink blink*

Nåja... Pizzan vägrade lossna från pappret!!!

Och hur vi än försökte så gick det inte, snacka om pinsamt!

Det visade sig att jag använt smörgåspapper istället för bakplåtspapper. Så där fick man allt skämmas kan jag säga. Men Älsklingen var en räddare i nöden och for och köpte en familjepizza på närmaste pizzeria. Under tiden skrapade vi av fyllningen från pappret och gav ungarna, de verkade bli rätt nöjda ändå. Blev bättre dock då han strax senare kom hem med en hel och fin en!

Men det kändes ju sådär skoj att bjuda hem folk åsåsmisslyckas man med maten så totalt, men shit happens...Hoppas det blev glada ändå.

Lenkan har då fått busa hur mycket som helst, och med tanke på ljudvolymen så verkade han ha haft riktigt roligt!

När de sen for så gick jag och la han i sängen och han slocknade direkt!

Vad härligt det känns.

Jag blir så glad när jag ser att han får leka på riktigt sådär och ha just sådär roligt, även om man nästan har lock i öronen efteråt, men det värmer i mammahjärtat då! Kommer bli mycket roligar sen då han har eget rum som han får härja loss hur mycket han vill i. Nu är han ju mest kring fötterna så man hör knappt vad man tänker. Nåväl, roligt har han haft och det är det viktigaste.

Har försökt städa nu lite grand, med betoning på försökt. För det blir inget vidare bra resultat när man har en treåring som fördärvar allt man just gjort, som gnäller och tjatar om vartannat och sen blir sur och härjar för att han inte får som han vill.

Känner att jag behöver en time-out nu innan jag helt tappar vettet. Vilken hopplös dag det varit idag alltså. Känner bara att jag behöver lite lugn och ro, inte gå omkring på helspänn jämt för att han är och klåfingrar uti nått, river ut, häver sönder...

Paus...slappna av...

Jag har varit på stan just med Anna, jag skulle vela säga att det var trevligt men...det var det ju inte.

...Alltid trevligt och träffa Anna, så det var ju inte det.

Men jag kom på varför jag inte varit på stan på flera veckar när jag väl var där. Det var ett rent HELVETE att ha med pojken, han sprang ifrån mig oav-jävla-brutet. Och han lyssnade inte alls på vad jag sa, han bara skrattade och slängde sig på marken och fortsatte att springa iväg.

Det var inte trevligt för fem öre.

Jag hade kunnat tycka att det var pinsamt när folk glor på en som att man är helt bäng i huvudet, men det gör jag inte längre. Jag är så van nu.

Jag tänkte prova ett par byxor åt mig själv, så vi gick till provhytten, och där var bråken igång igen. Och hur jag fick hålla på innan han satt still och väntade. Så det gör man ju inte om.

Man får helt krasst inse att det är omöjligt att gå på stan när man har barn.

Fick ändå med lite junk hem, men fick hejda mig för det fanns så mycket fint. Men jag har ju liasom överköpt mig på Tradera:-O

Så det har ju varit lite av ett köpstopp, men lite måste man ju ändå få köpa. Så det blev lite kläder åt Lillan, hon som verkligen inte behöver något mer nu, och ett par innetofflor åt Lenkan.