Det är lite jobbigt just nu, saknar pojken och har så dåligt samvete över att veckan varit så jobbig. Gör lite ont i hjärtat.

Har iaf ringt och pratat med han en stund, så det blev lite bättre. Men det är ändå jobbigt. Vill ha han här och det känns så olidligt länge tills han kommer hem igen. Fy fan vad livet är orättvist.

Idag är det en städardag, har ju visning imonr så det måste göras ordentligt.

Men ändå sitter jag och broderar på klänningen, känner att jag hinner städa sen...Tyvärr är man ju sån som skjuter upp allt hela tiden...

Fast nu har jag tagit en paus i broderandet och sitter och käkar det godaste pastan. Fasiken vad lyckad den blev, jam jam!

Gårdagen var riktigt trevlig, som väntat:-)

Jag bjöd på italiensk pasta, Anna kom med sallad och Ingela med sin GI-kladdkaka. Allt var riktigt supergott, tyckte varje fall jag.

Vi satt och surrade hela kvällen och beslutade oss sedan för att gå ut, Nocks hade ju Rockabilly-kväll så vi for dit.

Jag tyckte det var superkul, verkligen ett gemytligt litet ställe, inte ofta man får användning av det ordet, men det stämde så väl in:-)

Där blev jag tom uppbjuden och fick bugga! Det har man ju inte gjort sen mellanstadiet och hur roligt det var, hade faktiskt varit jätterolig att få lära sig det.

Vi stannade till dom stängde och vart nääästan utslängda, iaf ett "Vi stänger nu flickor", haha!

Världens-bästa-Ingela körde sedan hem oss, Tack för skjutsen!

Som vanligt gick min käft mer än vad den borde, impulskontrollen är verkligen inte som den borde...

ALltså, jag trodde inte mina ögon först men det verkar stämma. Och ja, Jag har dubbelkollat!

Jag har gått ner TVÅ KILO!!!

Nu får jag blogga i ultra-high-speed om det ska bli nått, för jag lagar egentligen mat och städar. Brudarna kommer kring sjutiden och då ska vi äta gott och sprita, lr ja...vissa av oss.

Kommer bli sååå nice!

Så då vet ni vad jag gör ikv, ha det!

Imorse har vi legat och myst länge i sängen med Lillan, fast hon har inte myst så mycket. Hon hade mest siktat in sig på att klösa ut ögonen på oss.*fniss*

Nåväl det var mysigt så länge det varade, iaf:-)

Idag var det ju inte så vackert väder som jag hade hoppats på, men det får duga ändå. Tänkte hinna ränna runt lite idag på olika ställen som vi inte hinner annars, men måste absolutly på bolaget, blir tjejmiddag här ikväll:-D

... om det känns jobbigt, men det är inte mitt fel! Det har inte gått att komma in på bloggen förns nu, men bättre sent än aldrig heter det jue...

Lenkans far hämtade honom kring sjutiden  och det var lika jobbigt som alltid, en kamp mot tårarna. Det dåliga samvetet satte in direkt han sa hejdå, och sen dess har det inte släppt.

Veckan har varit livad och jobbig, och den här dagen har nästan varit hemsk. Men nu är det bara tyst, usch det kommer vara jobbigt att gå lägga sig i sängen ikväll och inte höra honom i sin säng. För att inte tala om att vakna imorn och inte höra honom säga "Ja ha naknat nu mamma"...

Älsklingen kom hem vid åtta och var väldigt sugen på att gå ut å äta, men dels var det sent och dels ser jag för hemsk ut i ansiktet med alla finnarna som uppkommit från ingenstans senaste veckan. Men han var ändock sugen och for på Subway för att köpa gomackor, men det var visst stängt:-O Så han for på Max ist. Gott var det, men inte så jäkla bra för min viktnergång *ångest*

Nu är man smockmätt, mår nästan lite illa. Tänkte se en film men vi har ingen aning om vilken:-S

Så kommer vi inte på nått får det bli sällskapsresorna, hursom ska jag fortsätta att brodera på klänningen:-)

Lillan har somnat nu tack och lov, hon var så jäsikens grinig där tidigare.

Men pojken däremot bråkar om allt, tom i vägguttagen har han varit. Där VET han ju att han inte ska vara. Bråkar med hunden gör han hela tiden, en vacker dag kommer det smälla till och hon kommer inte att ta nå mer.

Jag vet det, för så mycket som han håller på är det faktikst helt otroligt att hon inte gjort något redan.

Känner mig helt rådvill när det är såhär, han lyssnar ju inte, jag kan säga en sak i lugn ton hur många gånger som helst och han lyssnar inte. Då tappar jag ju tålamodet och skriker. Jag vet att det knappast blir bättre av det, men jag kan inte låta han göra illa hunden och Lillan och man hinner ju inte fram i tid innan han redan gjort det. Hur får man han att lyssna? 

Jag försöker prata med han, förklar och få han förstå. Men jag är rätt säker på att ha redan vet. Ändå gör han det. Varför gör han det?

Varför bråkar han bara jämt?

Det känns ju som att han vill att jag ska vara arg. För så fort vi då pratat om det sista han gjorde och sagt förlåt och att nu ska vi inte bråka mer. Så fort vi gjort det så sätter han igång igen. Varför?!

Jag känner mig så elak när jag jämt bara får gå o mkring och bråka med honom. Jag känner mig som världens sämsta mamma för jag vet verkligen inte hur man gör för att det ska gå en endaste dag utan bråk. Går det alls?

Älsklingen kom hem vid lunch så då fick jag lite hjälp sen när vi skulle gå ut och det var så skönt.  Det var så härligt att komma ut i finvädret, pojken var glad och plockade maskrosor vi blåste ut dom som blommat färdigt. Och vi gick en promenad och tittade på äppelträden som blommade och doftade på syrenerna, ÄNTLIGEN ÄR DET SOMMAR! Sen gick vi på baksidan och gungade och lekte i sandlådan, tog av oss skorna och stoppade ner dom i gräset. Vad mysigt.

Sen gick vi in och pojken satt på balkongen och drack en Festis och då var det igång igen. Stolen var vänd åt fel håll, han ville ha den andra dynan, gick och slet i Lillans leksaker, ville ha en ny festis. Fick fram en tuschpenna från ingenstans(?!!!) och målade hela kylen grön. Ojojoj.

Sista dagen och det är bara bråk...

Morgonen började ju inte bra... pojken var trött, jag var trött och alla var sura och griniga, så vi hade världens stor bråk ang. att han trodde att det ringde när det i själva verket var ljud från tv:-n :-S

Men nu har vi fått i oss frukost så då blev det bättre, han sitter nu och ser en film och sen ska vi väl försöka ta oss ut.

Verkar varmare idag och framförallt lite soligare, så då får man ju lust att gå ut. Vilket man verkligen inte haft senaste dagarna.

Ikväll kommer Pappan och hämtar honom:-(

Känns inte roligt när veckan varit så dålig, jag får så hemskt dåligt samvete då. Men samtidigt så får man ju andas lite, jag vet att man inte får säga så. Men det är ju sant.

Och när han är där är han ju hos sin pappa så jag behöver ju aldrig sitta och oroa mig hur han har det som om han vore hos en barnvakt, det är "bara" saknaden man får kämpa med.

Nej det har verkligen inte varit en bra vecka det här, det har som varit allt på en och samma gång.

Gustav har jobbat över så jag har varit helt ensammen från morgon till kväll. Jag har haft sån mensvärk som jag inte haft på minst fem år(måste vara p-staven) och det har varit dåligt väder, vädret påverkar mig jättemycket.

Ja, jag har verkligen inte varit på topp, och såklart påverkar det ju pojken, han blir mer trotsig och mer bråkig när jag inte har orken riktigt att vara lugn och pedagogisk i alla lägen.

Så fort jag postat inlägget så hör jag handtaget tryckas ner, gonatt på er!

...Om den här arbetsdagen förlängs en timme längre än igår?

För så har ju hela den här veckan sett ut..

Måndag: Jag mailar klockan 22 och ber han komma hem för att han ska ju upp och jobba dan därpå. Han dyker upp en bra stund senare, närmare 23 rättare sagt...

Tisdag: Kommer han hem 23:45. Jag har nästan slumrat på soffan, jag som alltid väntar uppe tills han kommer hem. jag är ju en rätt orolig själ som alltid tror att det värsta kan hända.

Onsdag: Jag mailar klockan 01:00 och frågar var han håller hus, han dyker upp tjugo min senare, då halvsover jag redan.

Idag: Klockan är kvart över elva nu och han har inte dykt upp än. Jag vet att det är mycket nu och vill ju inte stressa han ännu mer, men såhär kan han inte jobba. Han borde ju inse det själv, men verkar ju inte göra det. Så jag funedrar på att be han komma hem, men ja...jag vet inte, vill inte pressa han ännu mer än han redan är...

Jag satte han i ett bad för att försäkra mig att läggningen skulle gå smidigt, men inte då. Nu är han redan övertrött och det är inte smidigt alls, bara tjorvigt. Lillan är inte så värst nöjd hon heller om jag säger så, vill inte ligga där, vill inte sitta här...

Jag är så trött och less just nu, hade ju varit skönt att få komma ur den här lägenhet och se nå annat, höra nå annat.

Det är riktigt jobbigt att spendera kvällarna ensam, konstigt för jag spenderar ju hela dagarna så, så kvällarna borde ju inte vara ett problem. eller det kanske är det som är grejen, att man ska ta det med.

Att inte få nån paus...

Kan inte den här veckan vara över snart...

...Eller nej, det vill jag ju inte heller.

Pojken ska ju till sin far imorn lr på Lördag och det känns inte roligt. Känns inte som att han varit här i två veckor. Det har gått så fort(utom sistveckan då).

Hade varit bättre om sambon haft den här jäkla jobba-över-veckan nästa vecka istället. Då hade det inte varit lika mycket jobb för mig, för det är faktiskt så när jag har pojken. Som ett heltidsjobb.

Finns inte en chans att jag ska hinna med mina intressen lr ens orka med dom.

Den där klänningen jag skulle brodera(och komma i!) har legat hela tiden jag haft pojken nu, när fasiken ska jag få tid att sätta mig med den?

Inte hinner jag sy kläderna jag tänkt sy,  och inte hinner jag sticka färdigt det jag påbörjat. Allt bara ligger.

Allt fokus ligger ju på honom.

Och det är klart det blir så när han ahr dagisplats där men inte här. Det måste ju vara en jäkla kontrast att komma hit och göra...ingenting.

Jag försöker, jag gör faktiskt det. Men det är inte lätt att veta vad man ska hitta på för att roa han. Och då blir han sådär intensiv, och man blir själv helt slutkörd. Jag önskar jag kunde förändra och förbättra situationen nu, på en gång. Men jag kan inte.

Men jag hoppas det blir bättre till hösten, då kan jag söka om dagisplats och han får mer yta att röra sig på både ute och inne. Blir nog bättre så, för alla...

Givetvis gick det inte att fara på den där partyt hos Lotta, ändå var de ju snälla och sa att de gick bra att ha med mig pojken. Men han är ju för trött förståss, inget blir bra och man riktigt ser i ögonen hur trött han är. Vi hade ett riktigt bråk där för en stund sen när han bara satt och slet i kablarna till datorn, rena tröttbråket.

Jag blir så besviken, är länge sen jag träffade Lotta sist och det brukar vara så trevligt att få komma dit, träffa lite folk och surra.

Istället får man sitta här ensam då, skitkul! Verkligen, superskoj!

Som varenda en av den här veckan...

Då har man surrat lite i tellis med Maria, otroligt batteriet höll! Annars tar det typ en kvart och det börjar pipa. Men nu var det bara tre stycken som ringde under samtalet istället. Helt sjukt konstigt, det är typ aldrig nån som ringer till mig annars, men jäklar när jag sitter i telefon då piper det som bara den.

Nu sitter vi och väntar på den där sambon som ska komma hem så jag kan börja med middagen, börjar som bli dags nu om jag ska hinna till Lotta på  den dära tupperwearvisningen. Och inte vart det att han kunde komma hem från jobbet och passa barnen minsann, nä dom får jag ha med om jag ska nånstans. *stånk och stön*

Rolig vecka det här var då, egentiden är lika med noll, energin likaså... Ja hos mig alltså, barnen har ju alldeles outömligt med energi...

Jäklar vilken gnällblogg det vart den här veckan då! Inte ett enda positivt inlägg känns det som...